Jag kan inte fatta att det nu har gått två år. Det var två år sedan man smög runt och små pussades och det var två år sedan vi låg i min säng och kramades. Två år sedan det blev du och jag.

Efter all denna tid kan jag fortfarande inte fatta att det är du, det är du som jag inte kan leva utan och det är du som jag vaknar upp vid och somnar hos. Att det är i dina armar som jag hör hemma.

Du var min bäsa vän och vi hittade på massor tillsammans. Åkte moped hit och dit och planerade massor med skit. Och nu är det du och jag. Jag är tillsammans med min bäste vän. Kan det bli bättre än så?

Jag är så trygg med dig. Du är den som gör min lycklig och jag ska alltid vara med dig. Visst har vi våra stunder, men det har alla. Det kvittar vad som händer, för vet du vad? Vi klarar allt, verkligen allt!