Ida i jkp!
Jah, börjar bli ett litet mini zoo i lägenheten känns det som. Eller okey, det var en överdrift! ;) Men Ida har fått komma hit igen. Hon är uppe i höglöpet och ja, det gick inte att ha henne i Gnosjö. Hon ville inget annat än att bli parad, vilket Elton inte hade sagt nej till om han nu fått chansen.
Så nu får hon bo här i 1 vecka. Sen så åker vi alla ner till Gnosjö över lovet tror jag nog. :)
/Isabella Rún.
Men nej fyfan det hade inte funkat. Han är allt för stor för henne och om det nu lyckats så hade valparna blivit allt för stora för hennes lilla kropp. Det är en historia man inte ens vill tänka på :o Fyfan..
Så nu får hon bo här i 1 vecka. Sen så åker vi alla ner till Gnosjö över lovet tror jag nog. :)
Somsagt storleks skillnad!
/Isabella Rún.
Ny kategori - Tankar & Funderingar
Känner att denna blogg börjar få en hel del massa kategorier. Men det får va, somsagt så vet jag inte helt vad jag vill ha den till exkt, så ja, den får bli till ALLT! :D
Men det var inte det jag skulle berätta om! Utan jag skulle berätta om min helt nya kategori! ;) Tankar & Funderingar. I denna kategori tänkte jag skriva om det jag tycker och tänker om saker och ting. Som igår när jag skrev om filmkärlek.
Så får vi nu se hur detta kommer att bli. Förhoppningsvis så blir det bra!
Allt ifrån mitt liv, till funderingar om vad som händer här i världen. Även mina husdjur ska få sin plats i rampljuset och ja, lite lärdommar om hajar är bra det med. Ska bli duktigare på att skriva om dom..
Men det var inte det jag skulle berätta om! Utan jag skulle berätta om min helt nya kategori! ;) Tankar & Funderingar. I denna kategori tänkte jag skriva om det jag tycker och tänker om saker och ting. Som igår när jag skrev om filmkärlek.
Detta ska vara min lite mer seriösa kategori och det kan komma upp allt ifrån tankar jag bara fått, till saker som varit med på nyheterna eller saker som blivit väldigt uppmärksammade.
I denna kategori kommer det vara mina tankar och ja, bara mina tankar. Sen får ni tycka precis som ni vill om det och ja, kommentera gärna om ni tycker som jag eller om ni bara tycker jag är helt dum i huvudet. Kanske man kan få upp en trevlig diskussion eller liknande.
Jag kan säga att jag kan ta kritik så tycker ni att det jag skrev är helt sjuk, säg det då! :D Men även om ni tycker att det är bra, ja säg det då med! :D
Så får vi nu se hur detta kommer att bli. Förhoppningsvis så blir det bra!
/Isabella Rún.
Filmkärleken.
Min rubrik kan kanske betyda mycket, men jag menar inte kärleken man kan ha till film eller liknande, utan jag menar kärleken vi se på film. Ni vet killen och tjejen som bara är menade för varandra men inte passar varandra. Olika sammhällsklasser eller liknande. Men tvingas ihop på något sätt, kommer inte alls överens från början, men kommer närmare och närmare varandra. Trubbel händer, men sedan slutar det ändå med att de blir tillsammans på ett sätt som inte kunde bli mer romantiskt och de lever sedan lyckliga i resten av sina liv och vi tittare sitter och ler som tokar för oss själva. För vi känner med deras lycka.
Sen skulle jag nog gissa på att de flesta tjejer i tonnåren även sitter och funderar över att även de vill ha det precis så. Den dära underbara kärleken, där allt är jätte romantiskt och när man väl är tillsammans så finns det inga problem i hela världen.
Men sedan har man även hopplösheten man känner när man kommer på att det inte alls kommer bli så och inget kan vara så romantiskt som i filmen. Jag menar, det är ju bara påhitt. Något som någon skrivit. Någon som troligen känner samma sak som vi.
Jag kan erkänna att när jag kollar film så blir det precis så här. Man drömmer sig bort och bara önskar att det kunde alltid vara såhära. Att allt alltid kunnat vara helt nytt. Att man alltid var nykär, att man inte hade några problem alls och att varje kyss var den första. Tror många av er med gör det? Vare sig ni är i ett förhållande eller inte.
Jag har ett förhållande med någon som verkligen är den bästa någonsin. Jag kan inte tänka mig någon annan. Den saken är klar! Bara så ingen tvekar på det nu. Speciellt inte du Johan om du läser detta.
Saken är bara den att jag vill säga att kärleken på film, den är underbar och den behöver inte bara finnas på film. Kärlek vid första ögonblicket kan hända i verkligheten, kyssar i regnet med.
Men då kan jag göra er kanske både glada och ledsna. För vet ni vad, allt börjar med en förälskelse och man studdsar fram på rosa moln för att sedan bli fångad av verkligheten. Kanske börja tveka. Men om man känner då att det är rätt, om man tar sig igenom den fasen. Då tror jag man kommer till det som verkligen kallas kärlek. Då har man varit tillsammans både i bra och dåliga tider. Man har fått se de flesta sidorna av ens partner. Man har lärt känna varandra på riktigt.
När man har tagit sig igenom det lyckliga och det jobbiga, då kan man börja livet tillsammans. Då börjar den riktiga kärleken. När man vet att man alltid kan lita på sin partner, när man inte behöver tveka. När man kan bråka om allt och alltid bli sams.
Det är då enligt mig den riktiga kärleken tar vid. Det är då den är stark.
I film så får vi bara se den första fasen, den då allt är bra. Om vi ens får se så långt och allt inte bara slutar i en kyss. I film ser vi starten av ett förhållande och ja, starten är fan så underbar. Men efter det, ja, efter det måste det komma något och det är det verkliga livet. Och vet ni vad? Det är nog nästan det bästa. Att alltid ha någon som finns där. Någon att verkligen älska.
Filmkärleken är bara starten, efter det kommer ett helt liv med lyckliga stunder, sorgliga stunder och även äkta filmstunder!
Så folk nu undrar jag, vad anser ni om detta? Vad säger ni om den perfekta kärleken? Kyssar i regnet, dansa i månskenet. Ja ni förstår vad jag menar.
/Isabella Rún.
Sen skulle jag nog gissa på att de flesta tjejer i tonnåren även sitter och funderar över att även de vill ha det precis så. Den dära underbara kärleken, där allt är jätte romantiskt och när man väl är tillsammans så finns det inga problem i hela världen.
Man drömmer om den dära killen som skulle hämta månen till dig om du så bad om det. Känner ni igen er? ;)
Men sedan har man även hopplösheten man känner när man kommer på att det inte alls kommer bli så och inget kan vara så romantiskt som i filmen. Jag menar, det är ju bara påhitt. Något som någon skrivit. Någon som troligen känner samma sak som vi.
Jag kan erkänna att när jag kollar film så blir det precis så här. Man drömmer sig bort och bara önskar att det kunde alltid vara såhära. Att allt alltid kunnat vara helt nytt. Att man alltid var nykär, att man inte hade några problem alls och att varje kyss var den första. Tror många av er med gör det? Vare sig ni är i ett förhållande eller inte.
Jag har ett förhållande med någon som verkligen är den bästa någonsin. Jag kan inte tänka mig någon annan. Den saken är klar! Bara så ingen tvekar på det nu. Speciellt inte du Johan om du läser detta.
Saken är bara den att jag vill säga att kärleken på film, den är underbar och den behöver inte bara finnas på film. Kärlek vid första ögonblicket kan hända i verkligheten, kyssar i regnet med.
Men jag vill även säga att drömma är underbart, men att man kanske inte ska fastna i det och tro att allt alltid är så.
I början är allt underbart, man har inga problem i början av ett förhållande. För man är så upp i öronen förälskad och man ser bara varandra. Man har denna riktiga filmkärleken.
Men sen kommer verkligeheten alltid ifatt än. Vare sig man vill eller inte. Problem kommer dyka upp. Allt ifrån att någon inte svarar på mess eller att någon sagt något. Jag tror alla kommer gå igenom en fas i förhållandet när man bråkar var och varannan dag.
Filmkärleken kanske svalnar lite, man kanske känner att man inte orkar och drömmer tillbaka till alla dessa filmscener man sätt. Önskar kanske att det var så igen.
Men då kan jag göra er kanske både glada och ledsna. För vet ni vad, allt börjar med en förälskelse och man studdsar fram på rosa moln för att sedan bli fångad av verkligheten. Kanske börja tveka. Men om man känner då att det är rätt, om man tar sig igenom den fasen. Då tror jag man kommer till det som verkligen kallas kärlek. Då har man varit tillsammans både i bra och dåliga tider. Man har fått se de flesta sidorna av ens partner. Man har lärt känna varandra på riktigt.
När man har tagit sig igenom det lyckliga och det jobbiga, då kan man börja livet tillsammans. Då börjar den riktiga kärleken. När man vet att man alltid kan lita på sin partner, när man inte behöver tveka. När man kan bråka om allt och alltid bli sams.
Det är då enligt mig den riktiga kärleken tar vid. Det är då den är stark.
I film så får vi bara se den första fasen, den då allt är bra. Om vi ens får se så långt och allt inte bara slutar i en kyss. I film ser vi starten av ett förhållande och ja, starten är fan så underbar. Men efter det, ja, efter det måste det komma något och det är det verkliga livet. Och vet ni vad? Det är nog nästan det bästa. Att alltid ha någon som finns där. Någon att verkligen älska.
Filmkärleken är bara starten, efter det kommer ett helt liv med lyckliga stunder, sorgliga stunder och även äkta filmstunder!
Bilder från Google.
Så folk nu undrar jag, vad anser ni om detta? Vad säger ni om den perfekta kärleken? Kyssar i regnet, dansa i månskenet. Ja ni förstår vad jag menar.
Tror ni på det eller är det bara film?
/Isabella Rún.
Jah.
Okey, nu har jag inte haft motivation alls att skriva här. Känner att denna blogg kanske inte riktigt blivit som jag ville. Vill inte ha en blogg där jag bara skriver om min vardag och skit. Men så har det ändå blivit...
Folks har ni några tankar om et?
Så just nu håller jag på att fundera ut vad jag ska göra med den. Funderar på om det kanske ska vara mer om djuren, hajar, viktiga saker och sådant. Jag vet fan inte :S
Bilder och liknande kan ju vara lite kul att lägga upp, jag lär mig photoshop mer och mer, så kanske ska skriva om det? Äsch..
Vi får se vart detta leder?
Folks har ni några tankar om et?
/ Isabella Rún.
